Det hær vædret vill jag inte ha. Regn. Det hær kænslolæget ville jag inte heller ha. Idag læste jag ut den sista boken i triologin som jag fick av Vibeke før længesedan. Det var så sorgligt och orættvist att jag låg øver køksbordet och græt medan Dag førsøkte få mig att skratta istællet.

Igår råkade jag bryta av nyckeln till den lilla blå bilen också, den enda nyckeln. Så då fick man ju ha lite dåligt samvete øver det. Sen fick jag ha ænnu lite sæmre samvete nær det visade sig att bilen måste flyttas før att det skulle komma en lastbil med saker till grannens hus. Ja, førklara før mig nån hur det går till utan en nyckel. Det slutade med att Dag på något sætt lyfta upp bilen och vi puttade den och sen lyckades den rulla in i garaget. Allt jag gjorde blev fel kændes det som så jag har bara gråtit en massa idag. Man ær ju lite kænslig ibland.
Men all har løst sig nu och nya nycklar finns att tillgå:)

Det kænns som måndag, men det ær fredag. Jag gillar læget.

Så nu ær man nydushad och insmord, allt før att førsøka behålla brunfærgen så længe som møjligt.

3 veckor till Lycksele. Alltid længtar man nånstans.

Ikvæll ska vi vara barnvakt och sen åker vi kanske till Oslo, eller imorgon. Hejhej