Nu är jag i Luleå i väntan på en arbetsintervju som inte verkar bli av. Jag vågar inte ringa och verkar påstridig heller.
Allafall så var jag på Unik och fikade med mig själv och Kvinna i grönt. Allt var precis som det skulle där. Samma Ane Brun, samma smak på latten och samma kladdkaka. Men inget kommer bli detsamma. Inga pisters. Det kommer inte vara som förra året. Såklart inte, och det fattar jag ju. Kanske borde jag prova något nytt jag också. Flytta någon annanstans. Men vart då och vad ska jag göra. Jag är avundsjuk på alla som börjar skolan nu. Det känns som att jag alltid stannar för länge i allt som är bra med förhoppning om att det ska fortsätta vara samma sak forever. Jag stannade lite för länge i Norge, för länge i Lycksele, och för länge i mitt gamla förhållande. Varför kan jag inte bara sluta när saker är på topp och inte förspilla viktig frihet och tid på att fina minnen ska bli utnötta.

Ja det var dagens vemod från mig.