Igår hoppades jag att Frida skulle hinna sluta ett möte i tid för att hinna boxas med mig, men det han hon tyvärr inte så jag och Freddan åkte skidor istället. Var riktigt otaggad... men det visade sig bli ett riktigt bra pass med mjöliga spår, vilket gjorde att balansen blev bättre och jag kunde åka avslappnat. Efter att ha träffat Fredriks partner på Kungsledenrännet för två år sedan blev han sugen på att åka ändå och nånstans där i spåret blev vi väldigt inspirerade och anmälde oss när vi kom hem. Lite impulsivt sådär. Idag känns det..sådär. Nejdå, blir nog bra, förutom att 8 mil känns... ganska långt. Men det blir nog en härlig upplevelse också:)

15 km blev det igår, helt utan mjölksyra:D