Jag gillar inte den där slutklämmen på min favvobloggares inlägg idag. Hon menar att Gud bär henne genom livet, och visst, det är väl en fin tanke på ett sätt, men den stör mig. För det hänger visst på en själv! Allt hänger på en själv, ta ansvar över sig själv och inte lämna över det till någon annan. Visst kan man få lite hjälp från Gud och övriga universiella krafter, men det här livets utgång hänger i allra högst grad på mig.

---

Jag fick ett telefonsamtal imorse, det var interflora som undrade när de kunde leverera min blommor som jag skulle få. Jag fattade ingenting men sa att jag var hemma efter fem. När vi pratat klart fick jag ett sms från Bea som önskade mig grattis på namnsdagen. Så då fattade jag vem blommorna var från och anledningen;) Freddan skickade fem rosor och det var jättefint! Jag som trodde han var totalt oromantisk...

Och nyårsplanerna fortsätter...