Helena kom förbi en sväng på väg upp från Umeå, hon har fått mysa med Majken såklart och så har hon lagat mat åt oss och så satt vi ute och åt lite glass. Jag känner mig lite instängd både hemma och i kroppen. Jag vill ju ut och njuta av det fina vädret och kunna röra mig obehindrat. Jaja, det kommer väl sen men jobbigt när kroppen segar efter.

I övrigt gör vi ju inte så mycket på dagarna. Det är amning och sovning i ett. Man är ganska trött men det är faktiskt helt fantastisk att ha en sån där liten plutt, hon är så fin och bara man tittar på henne så blir man lycklig:)