Jag ältar och ältar så nu ska jag prova att skriva av mig.

Lördag: Laddad som tusan, skulle bli KUL att få åka skidor. Starten sköts upp en timme pga av hårda vindar på fjället. (En av kontrollstationerna hade sagt att loppet inte borde startas alls för det var så dåligt väder, men det örat lyssnade inte ledningen på). Starten gick och jag och Maria hade en jättebra position, det gick jättebra uppför hela långa slalombacken och vi hade sällskap av Fredrik och Jonas. Väl ute på fjället var det lite blåsigt, men hyfsat soligt och jag njöt:))

Efter 1,5 mil började det att blåsa ordentligt och jag var så tacksam att vi hade vinden i ryggen. Vi behövde knappt staka, vi var som segel i vinden och bara åkte med. Tyvärr svängde spåret efter ett tag och det var som en hård käftsmäll i ansiktet. Sjuukt hård vind, har aldrig vart med om något liknande! Skotrar började komma och hämta upp folk som avbröt men jag trodde aldrig att vi skulle bryta, fanns inte på kartan. Så vi kämpade uppför en backe, tydligen en riktigt tuff backe, men det märkte man inte, man koncentrerade sig bara på att komma framåt. Vi började bli riktigt kalla och jag stannade och bytte vantar för de var helt blöta och jag började tappa känseln i fingrarna, den sida av ansiktet som var mot vinden blev jag också orolig för. Det var iskallt. Som tur var så var det inte långt till nästa kontrollstuga. Bara uppför den långa tuffa backen och sedan kom den värsta nedförsbacken på hela loppet.

Så när vi kommit upp skulle vi nerför och jag började tycka att det var obehagligt. Vi såg inte till nästa ledkryss och tanken på att komma utanför leden och frysa ihjäl skrämde mig, samtidigt kunde vi inte stanna heller för då hade det inte heller gått bra. Det gick knappt att höra varandra så vi skrek till varandra. Det gjorde ont i hela min kropp för jag plogade så mycket, jag visste ju att backen var extrem så jag var rädd att jag skulle tappa kontrollen om jag släppte på farten. Det lustiga var att jag ramlade flera gånger stillastående, jag trodde jag hade hög fart men hade ingen så när jag försökte luta mig bakåt och ploga samtidigt stillastående så ramlade jag istället. Man visste knappt vad som var upp och ner, om man hade fart eller inte. Jag såg inget, och efter ett tag insåg jag att det delvis berodde på brillorna som hade snöat igen.

Till slut kom vi ner till stugan och jag var så lättad att jag bröt ihop, trodde jag skulle svimma, det var så himla skönt att känna att jag hade överlevt, för jag var så rädd där ute. Jag var nerkyld och satt och skakade i hela kroppen och hackade tänder, var helt knäckt! Kläderna var blöta men som tur är så är det obligatorisk packning som ska med, innehållandes extra tröja, vindtät jacka och byxor. Folk droppade in en efter en, vissa med is längs hela sidan av ansiktet, vissa skakade lika mycket som jag.

Sedan kom diskussionen om vi skulle fortsätta eller inte. Både jag och Maria ville inte ge upp men samtidigt förstod jag inte hur jag skulle kunna gå ut i stormen igen. De var rörigt, ledningen visste inte vart de hade alla åkare, några hade brutit utan att meddela, några hade bara åkt vidare. Som tur var så sa de efter ett tag att ingen fick lämna stugan förrän ledningen tagit ett beslut om tävlingen skulle fortsätta. Fjällräddningen tyckte inte det och så blev det. Väldigt skönt var det att vi inte bröt, utan att vi faktiskt inte fick fortsätta! Efter det väntade en skotertur i pulka i två timmar ner till Ammarnäs, det var jobbigt att se att det var riktigt fint väder på vissa ställen efter stormen, hade vi kunnat fortsätta? Skönt allafall att vi fick åka med första skoterturen, de fick hem de sista åkarna från stugan vid midnatt.

Men nu är jag jättebesviken, det var två damlag som tog sig i mål, varför lyckades inte vi för? Uh, jag grämer mig. Samtidigt vet jag någonstans att det inte hade funkat. Jag har fått en stor respekt för fjället nu allafall, 1-0 till fjället. Men måste bli hårdare, måste ha bättre utrustning. Nästa år ska inget stoppa mig.



Nu ska jag packa upp helgen och försöka lägga ner grubblandet:) Ny vecka fullt med pluggande väntar.

Imorgon vid den här tiden är vi ute på fjället och skidar, jag är så nervös redan! Dags för kungsledenrännet alltså:D

Vädergudarna verkar vara med oss så jag hoppas på en angenämn hyfsat pigg upplevelse!

http://op.se/ostersund/1.2926684-flaggar-for-bajs?sortOrder=descending&articleRenderMode=default#extraComments

Det här är vad jag går och irriterar mig på varenda hundpromenad. Var tjugonde meter sitter det rosa lappar i bajshögar där hundägare kallas latoxar och neandertalare och jag är rätt less på det där nu... som synes i kommentarerna!

Jahapp så var helgen snart till ända och vad har man gjort? Jobbat och åkt skidor. Nästa helg är tävlingen och efter det lägger jag skidorna på hyllan för den här säsongen. Mja, kanske de plockas fram för en stillsam tur på isen i påsk, men inga mer plåga-sig-igenom-flera-mil-pass. Det blev fyra mil idag som planerat (hurra!) och det rätt bra. Men säsongen är slut tror jag, inga andra som åkte 22:an och det var rätt dålig kvalitet på spåret.

När vi kom hem beställde vi pizza och kollade antikrundan på datorn. Slappa järnet.

Nu ska vi kolla tågbiljetter till huvudstaden. Det ryktas om storslagen fest där i maj:)