Hejdå Norrland, Hej Dalarna!

Så är man tillbaka i galna familjen igen. Jag ska inte klaga, det är ju här jag hör hemma, med de här jag trivs. Åkte med Kate ner och fick vänta på skjuts hem av familjen på stationen. Irritationen steg hos min lillasyster där vi stod och kom på allt som Maria skulle kunna komma på att göra INNAN hon hämtade oss. Till slut kom de allafall körandes och tutandes så hela Falun hörde dem.

Fick middag hemma hos Pappa och Maria berättade om våra norska skogsharar som bara lever på Sjulsarvet, haha... Sen invaderade de min godispåse så nu är den inte så stor längre.

Fick äntligen träffa min älskade katt också. Glenn har blivit en riktig herre, han är stor, har lång fin norsk skogskatt-päls och långa morrhår. Han ser ut som Kenneth nästan om man räknar bort färgen, dessutom har han inte riktigt lika lång svans. Men han har underbara egenskaper den katten. Social och gosig, det är egenskaper som Kenny INTE hade. Han var så självständig, stroppig  men o så älskad ändå... Är ett år sen han dog nu och det är nog en av de största förlusterna i mitt liv.

42503-51
min stora kärlek

Så var det dags att sova snart igen. Mamma ska upp och jobba som vanligt imorgon. Jag, Kate och Helena ska nog gå och hälsa på fåren som i gamla tider. De har fått lamm, och de är ju så söta. Boss skulle gillat att hälsa på dem också...

HejDå


Just ja, det som är så bra med mig, är att jag använder bilbältet i bussen!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0