Äh. Ja vet inte. Som vanligt. Det gör bara ont det här, men olycklig? Nejdå, jag äter godis och är inte alls olycklig. Nöjd nöjd nöjd. Ibland är det ändå skönt att lägga tilliten på de högre krafterna och lite på att allt ordnar sig till ens bästa. Inte det att jag blir likgiltlig. Men jag kan känna tillit. Det är en skön känsla.

Så kan man ju tänka på andra roliga saker än de som Katarina tog upp i sin blogg. Som när Per-Erik svarade i telefonen där hemma på Sjulsarvet och de ringde från videoaffären och sa att det var inte rätt film som låg i fodralet vi hade lämnat tillbaka;) Nej där råkade det ju ligga en weslife-inspelning:) Haha...

Ja så kan det gå... och hur det kommer att gå i framtiden är en annan fråga.

Hejrå