ganska.... vad ska man kalla det. ensamt.
Så sitter man hær igen. Jag som lovade mig sjælv att tillbringa mindre tid vid datorn. Vara ute lite mer kanske. En svæng med Boss på Sogstikollen sen var man hær igen. Ett sug efter betapet, (håller på att falla tillbaka) ett klick. Ingen betapet. "Betapet ær lite nere". Før guds skull! Fixa!
Sprang upp i huset, gjorde mig en stor kopp varm choklad med en massa skum som næstan vællde øver kanten. Den nya espressomaskinen gillas, fast jag inte ens dricker kaffe. Men chokladen.. mmm... Snodde åt mig en påse micropopcorn med smørsmak också. Ner igen, låste dørren, tænde ljus, satte igång Lars Winnerbæck och kvællen ær fullændad. Okej... betapet funkar inte, men kanske senare.
Har levt ett par dagar Jag och Markus-liv, Markus och Birgitta-liv, Big Mac. Ett par dagar ur mitt liv før två år sen, plus två barn. Vi har gått omkring hær i Drøbak och i Oslo som en hel liten familj. Två vuxna. Två barn. En hund - en golden retriever. En barnvagn. Låter det inte som en ækta familj kanske. Fast ganska skønt att det inte ær verklighet. Vill ju inte ha barn æn. Och Markus ser inte ut som en pappa heller.
Idag åkte han hem till Sverige igen och Ivar var beredd att følja med innan jag lyckades øvertala honom om att mamma och pappa skulle sakna honom och att vi skulle gå hem och laga lunch istællet.
Jag saknar Markus. Men. Jag gillar att vara ensam också. Ja, kanske ligger det lite sanning i att jag kan vara tråkig... men thats me. Jag behøver mig sjælv. Ensam.
Så var det snart dags att lægga sig på sængen och læsa min førsta deckare i det hær livet. Ja, om man ræknar bort Kitty-bøckerna då. "Kitty hoppade in i sin lilla blå sportbil"
Nej, saken ær den, att jag tror jag har hittat tillbaka till bøckernas værld. Efter ett uppehåll på x antal år och 3589 veckotidningar senare. Men det ær underbart. Hur kunde jag glømma hur spænnande en god bok ær? Fick "Det som aldrig sker", av Anne Holt, av Vibeke før ett par dagar sen, och lovade mig sjælv att nu, nu var det dags att børja læsa bøcker igen.
O yes. Vilken lyckotræff!
Ska sluta dagens blogg med att lænka till en artikel på aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,875201,00.html
Min gamla klasskompis från Lycksele-tiden. You go girl, bra jobbat!
Ciao!
Kommentarer
mamma
Hittat tillbaks till böckerna. Härligt, Birgitta!!!
Mi
Ja men om folk tycker att man är tråkig för att man vill vara själv så är det ju deras problem tycker jag. Jag gillar också att vara själv, hur tråkig folk än tycker att jag är!! Och vad bra gjort av Gerda att gå ner så mycket, vad söt hon var på bilden! Puss och kram!
mammselen igen...
Jag tycker att det är modigt och faktiskt vuxet att säga att man vill vara ensam ibland. Och som Maria säger, tycker folk annat så är det deras problem...
Det är bra att du tänker själv/ Mammavalrossen
Trackback
