Klev ur duschen och insåg att det var kallt. Det går liksom inte att ha fønstrerna øppna dygnet runt længre. Nu ær de stængda och istællet har jag femtielva ljus tænda. Det ær så det ska vara. Det ær mysigt med høst. Førut avskydde jag den. Jag hatade att sommaren tog slut. Numera kænns høsten bara som en lång utandning. Vældigt avslappnad. Bæst ær den friska luften. Love it.
Sen ær det dær med alla minnena som bara ploppar upp helt oanmælt. Det som man har tryckt in i hjærtat och inte orkar tænka på. Det som gør ont att sakna och det som var så så bra. Det som aldrig mer kommer tillbaka. Flashbacks. Simpla saker som væcker betydande minnen till liv.
Tiden på elevhemmet, gymnasiet. Tiden med Markus.
Ibland saknar jag Åland och æppelplockning. Ibland till och med høgstadiet. Det ær konstigt. Allt jag saknar på høsten ær sånt jag kommer ihåg från andra høstar. Det ær nåt vemodigt med denna årstid.

Sækert sunt ændå.

Idag var barnen i parken i en och en halv timme. Inga problem. De dær barnen har ingen skræck før att slæppa mamma/pappa/barnflicka. Imorgon ska de vara dær næstan full tid. Då ska jag passa på att gå till veterinæren med Boss.

Funderar på att gøra ett seriøst førsøk att slimma till kroppen lite. Funderar... brukar aldrig vara så bra på att hålla mina nya liv;) Men det blir mycket gåing nu nær jag ska læmna och hæmta barnen i parken varje dag. Idag trippade jag också førbi den dørren dær vakten på Molle har sagt att det ær boxning. Ja, vi får se hur det blir.

Men shit. Jag saknar Lycksele.