Per-Erik sköt ett kid. Mamman sprang iväg... Ja, det är ju lite sorgligt. Hon springer säkert omkring och letar efter sitt barn i skogen. Pappa sa alltid när jag var liten och undrade över det där: De glömmer bort det. Idag sa han det igen men jag undrar jag... Inte glömmer man väl?
Allafall var jakten en trevlig upplevelse. Jag gick med Johan och Pappa och Per-Erik stod på pass. Johans hund, Clinton började driva väldigt snabbt. Fast det tog ju ändå två, tre timmar innan Per-Erik fick skjuta.

Ikväll har vi vart hos Eva och Gustav och ätit middag. Vi käkade tacos, yes. Eva och hennes bror Karl är våra barndomsvänner. Mamma har vart dagmamma åt dem sedan tidernas begynnelse nästan. Det är sånna som man känner väldigt väl och inte behöver ha så mycket kontakt med, sen när man träffas är man ändå alltid lika bekväm.
Efter det åkte vi och hälsade på Stefan. Ja, han har man ju inte sett på några år, men han var sig precis lik. Ibland hoppas man ju att folk ska växa lite;)

Klockan är skitmycket och jag är skittrött. Imorgon ska det packas. Natta.