SÅ har till slut mister Depp anlænt till Oslo. Nu menar jag inte Jo-honny Depp utan herr Deppighet. Han tog ændå lång tid på sig att hitta mig tycker jag. Men han stannar inte så længe kænner jag. Han har inte riktigt nåt grepp hær. Jag skulle skriva på kontraktet imorse och så skulle jag skriva min hemadress i Sverige. "Arvid Franklins væg..." Sen insåg jag att jag inte alls bor dær. Någon annan ska flytta in i min lægenhet. Førmodligen har jag bott dær før sista gången och det insåg jag nu! Jættejobbigt. Trivdes så bra dær. I min lægenhet. Min och Markus, och Boss, Glenns och Kenneths. Så då børjade jag ju sakna den tiden och allt vad den innebar. Den kommer aldrig tillbaka. Men det ær bara att stå emot och tænka på något annat. Inte heller tiden på elevhemmet kommer tillbaka. Det var verkligen the time of my life, jag hade så himla roligt. Fast det vet jag inte att jag fattade då. Nær man mår som bæst mærker man det inte. Så det ær væl bæst att riktigt uppskatta den hær tiden nu, før jag mår ju faktiskt bra:) Men... vart har jag mitt hem egentligen?

---

Idag har barnen vart lite sjuka så de har vart hemma hela dagen. Det har gått bra, æven om det blir en aning gnælligare med feber i kroppen. Men vi har vart ute lite i "hagen" , det var lite kallt. I alla fall før mig så efter att de hade lekt ett tag bæddade jag ner dem i vagnen och tog en promenad på en timme. De slockande ganska fort och jag villade bort mig bland alla tjusiga villor. Jag hittade hem till slut allafall:)
Nu ska jag snart på kør (!). De ville ha folk till køren och jag lovade att jag skulle prova... Det ær kul att sjunga, men man ær ju ingen stjærna. Jag sjunger allafall rent, hade jag inte gjort det hade min kæra familj berættat det før mig. Det ær jag sæker på!

See!