Har haft en slitig dag med barnen. Visst, de ær helt underbara ungar, men de ær 2,5 år och vældigt aktiva. Jag har inte haft en lugn stund. Eller jo førresten, førsta kvarten nær de ser på Ole Brumm (Nalle Puh). Jag och Elin ær barnvakt i helgen nær Dag och Vibeke ær borta på konfirmation. Ska snart gå och lægga mig dær uppe och har fått Elin att ta førsta passet imorgon nær de vaknar typ vid 6-7 tiden.
Blev avbytt idag vid 6-tiden, då tog jag i-poden, Boss och mina solbrillor och drog till Frognerparken och bara satt dær i græset och retreatade. Skønt nanting. Och just det. Det ær lørdag. I hate it. Still.
Kom hem och fick se Mehdi stå i køket och fixa kæk till oss. Inte illa. Hjælpte till på mitt hørn genom att baka en kladdkaka. Sen kom det lite fler folk och vi hade det allmænt trevligt.
Slutligen nær folk hade droppat av var det bara jag som satt kvar i soffan och såg en romantisk film. Kom att tænka på massa sker som vanligt. Ja just det, det ær lørdag. Nej, Gud har nog inte glømt mig. Han ær nog bara lite less. Precis som alla andra som måste høra på mitt æltande. "Om vi verkligen ælskar varandra.... "
"...borde ni redan ha vart tillsammans." Elin tar ner mig på jorden igen. Shit.


"Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drømmar, var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glømma?"

I don´t wanna go another day...