Blir man trøtt i benen av att vara olycklig?

Eller blir man trøtt i benen bekymra sig før framtiden? Jag ær vældigt trøtt i kroppen. Lite samma kænsla som nær jag var liten och hade haft magsjuka. Førsta morgonen jag vaknade frisk, men kom ingenstans. Mamma eller Pappa fick bæra mig till køksbordet så jag kunde æta. Sen låg jag med huvudet på bordet och tuggade. Jag kom knappt upp før trapporna ikvæll nær jag skulle ut med Boss.
Har suttit och sett idol ikvæll. Åh. Så pinsamt det ær. Klart man kan tycka det låter bra ibland nær man sjunger, men jag skulle sækerligen bli totalsågad om jag skulle sjunga før dem i idol-juryn. Man måste ju faktiskt ha lite sjælvinsikt, men det var visst inte så många som visste vad det var. Imorgon ær de i Falun, jag kommer att vara bænkad.
Nu ska jag gå och lægga mig och vila min arma otrænade kropp.
Gid nitt


Kommentarer
mamma

Jo, man blir alldeles urlakad av att vara gråta så mycket som du har gjort. Och av attsova alldeles för lite, och av att vara olycklig.
Tungt och jobbigt, blir det för kroppen.
Därför måste man se till att man har något annat att tänka på ibland. Plocka svampar, träna, filosofera i skogen, rida... eller nå´t i den stilen. Röra på sig är bra...
Gid Nitt på dig... från mams.

2006-09-05 @ 22:49:00


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0