Jaha. Här kommer man hem och efter ett tag känns det ganska tomt. Alla mina syskon har flyttat hemifrån, ingen bor hemma, nej ingen är inte ens här och hälsar på. Lägenheten i Lycksele är ute till försäljning och jag känner mig helt vilse. Inte konstigt man blir lite deppad. Inte ens Glenn är här...

Men jag har fått äta knäckebröd med smör och messmör på. Det var gott.
Jag funderar på att köpa lägenheten själv. Egentligen kan det vara så att det är mitt tillbakaseende som retar mig nu. Jag vill på ett sätt ha tillbaka tiden då jag bodde där. Jag, Markus, Boss och älskade Kenny... Men den tog ju slut av en anledning. Men allafall. Jag tänker på små saker med lägenheten. Hur det kändes att sätta ner fötterna på golvet på morgonen, pajbakandet i köket på höstkvällarna. Men Fallingwater på repris. Hur mysigt det var kring jul, med ljusstakarna i fönstret. Den ljusa fina gula hallen.
Men frågan är, kommer jag att bo där igen?
Har vart mycket framtidsfunderingar idag. Och bakåtfunderingar. Jag hatar att släppa det förgångna...

Om ett år när jag inte är i Norge längre kan jag slå mig backen på att jag går och saknar Norge-tiden också. Frågan är om jag njuter av den här tiden så mycket som jag borde.

Imorgon ska jag tröst-shoppa.



Jaja, Mamma sover och skulle inte gilla att jag satt här fortfarande.
Men kolla in Kate.... hon är glad allafall, är hon glad är jag glad:)
Hon har snyggare hörlurar än mig också. Jag beställde rosa, hon beställde blå. Blå vann.
Vad tänkte jag med rosa egentligen?



Och Helena sen då....
Suck. Tjejen tror hon ser glammig ut. Men kan man se glammig ut med en plastpåse i drinken?
Hahaha.... Yes... Hon är alltid bäst. Och har hon inte världens vackraste ögon?

Markus. Jag saknar dig med. Vi ses på måndag!



God natt kära värld