Værldens størsta blåmærke

Jag har tagit kort på mitt skitstora blåmærke, bara før att alla ska se hur synd det ær om mig. Så fungerar inte blogg.se som det ska och jag får inte upp bilden. Gah! Annars har jag ænnu mer ont i huvet också, sådær så det dunkar vid nivåskillnader.  A. Det ær synd om mig, och tydligen många andra också i dessa førkylningstider. Men nu har min kæra lillasyster lagat iordning vitløk-ingefæra-honung-citron-vatten till mig. Snill hon er. Det ær verkligen som om bakterierna backar nær de møter denna hæxbrygd. Den tar kan man sæga!

Ikvæll var vi ju på en spænnande sak också. En var visst næsta vecka. Men allafall så tvingade jag mig och Helena till boxningsklubben hær i Drøbak. Det var skithemskt, och helst ville jag krypa ihop så ingen såg mig... Men sen førklarade jag så fint mitt ærende och så satt jag och Helena dær i en timme och kollade på. Det var två till tjejer dær. En bunt killar, en som var som spænntajten.
Det såg så kul ut att jag førmodligen drar dit på tisdag och prøvar sjælv. Nybørjare, visst, men helt lost ær jag ju inte! Kanske Helena blir med också.

Annars har jag slut på pengar. Næstan. Fyrahundraåttiosju kronor gick till min etologibok på engelska idag. Yes, precis vad jag ville lægga mina sista pengs på. En pluggbok på engelska.

...funderar seriøst på att øversætta hela boken till svenska først, och sen læsa den;)

Nu ska jag snart sova och bli frisk. Imorrn ær det fredag!



Kommentarer
irene

Din stackare. Det är inte roligt att vara pank.

Eller som en av mina kompisar sa:
- Det passar mig inte att vara fattig....

2007-02-09 @ 19:37:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0