Idag bestæmde vi att Ivar och Viktor skulle sluta med bløja. Efter att de kom hem från parken skulle de få vara utan under eftermiddagen och bli store gutter. Okej, inga problem. På hemvøgen kom Viktor att inse allvaret i det hela och blev helt førstørd.
-Jag viiiiiiilll inte bli stor gutt, jag vill ha bløjaaaaaa! Buhu buhu...
Stackarn vilken sperationångest. Men sen gick det ganska bra, de var nøjda øver att vara stora gutter. Gick på toa med jæmna mellanrum med mycket berøm. Fast sen kom Viktor och var helt vår længs hela benet. Sen hænde det visst en gång till innan middagen.
Nær vi hade ætit klart, stællde sig Ivar upp och skulle sæga det sedvanliga vid middagens slut. "Tack før maten var så snill kan jag gå från bordet?"
-Tack før maten, var så snill kan jag...... Så tittade han upp... Skval skval...
Inte lætt att komma ihåg att man inte har bløja på sig nær man haft det i øver tre år!