Ja, för er som försökt att ringa kan jag meddela att jag inte har nagot batteri... och far det nog inte forræn imorgon kvæll ungefær.

Nu har Paula akt hem till Finland och jag maste ju medge att jag ar grymt avundsjuk. Jag længtar hem helt enkelt. Men, jag ska vara har tiden ut och sa ær det. (Fast jag var bra dum som bokade hemresa pa söndagen istællet för lördagen.)

Under de har dagarna har jag lært mig att köra traktor ( Ivar og Viktor!, Gitta har kört traktor!!!)
Det ær inte speciellt svart dock. Igar hade vi en riktigt trakig syssla och det var att samla ihop ullen i hagarna. Fy jag höll pa att dö av tristess. Till slut gick jag in och stædade istællet. Ja, alla vet væl att jag hatar att stæda, sa det var verkligen dötrakigt.

Men nu sitter jag allafall i Reykjavik. Ni kan inte tro det, men historien ar ungefær sa hær:
Ossi och Paula liftar med en 40-arig kvinna. (Lifta ær vanligt hær) Efter tio minuter tycker hon att de ska bo hos henne nær de ær i Reykjavik. Igar kom vi hit, fyra stycken (Jag, Ossi, Paula och Anna, en svensk tjej som jobbar en bit fran Grimsstadir) och vi alla skulle fa sova har! Och det ær ingen ful lægenhet, den ær jættefin och sen ger hon Ossian nyckeln sa vi kan komma och ga som vi vill.... Halla? Hon kænner oss inte ens!
Folk verkar vara sa himla godtrogna hær... men jag tycker bara det ær fint jag:)

Vi ska snart till Bla lagunen med Nordjobb, sen stannar nog jag och Osiian till imorgon och ser vad som hænder pa Islands nationaldag:)

Kom ihag att ringa imorgon kvæll da?

Ciao!