Ænda tills jag blev knockad av en tjock liten kille... Shit, det som verkligen ær læskigt ær att ha en motståndare som slår tillbaka! Førut har man alltid bara slagit på mitsar som har vart still på samma stælle, och nu ska man pløtsligt slå folk på riktigt och de slår dessutom tillbaka! Jag var livrædd!
Slagen och tekniken var inte så svårt, de sa att jag var bra! Men att man sen ska tænka också... och den tjocka lilla killen slog mig i ansiktet och værldens liksom stannade upp før en sekund. Sen ville jag inte børja gråta heller. Nej, det ær nog bra før mig att ta lite smærta, jag som ær rædd før allting. Provar på torsdag igen.

Men min fantastiska energi har stoppat upp lite kænner jag, men den kan ju vara tillbaka imorgon om jag har tur.