Den 29:e november 2007

Imorse vaknade jag av ett jädra bankande på min dörr. Hunden skäller och katten flyger ur sängen och jag sticker ut huvet och skäller på Ivar för mitt kaotiska uppvaknande. Jag kommer inte ens ihåg vad han ville när han bankade på min dörr så frenetisk. Jag vet inte om han hann berätta det innan jag sa åt han att sluta.
Sen kom jag på att jag måste ut med Boss, och bad om tio försenade minuter av Vibeke. Som tur var så fick jag det och sen stressade jag resten av morgonen med att grädda pannkakor, packa ryggsäckar, klä på barn och leta kläder. Försenad fick vi skjuts av Dag till barnehagen.
Sen ut i skogen och gråvädret, sex och en halv timme senare och sju par blöta vantar senare gick jag hem i mörkret med barn som var skitiga från topp till tå. Av med alla kläderna, Viktor hade råkat bajsa på kläderna och Ivar var skitig in på bara huden så de fick ta ett bubbelbad, Vibeke kom hem och tog sig an alla kläderna.... (piuh), tvätta barnen, torka och städa badrummet. Tänkte gå upp och laga mat men där fanns redan pizza på bordet.... (piuh igen..) Ner och gå ut med Boss som passade på att försvinna när jag gick och pratade med Mamma i telefon, blev arg, ringde och tog ut allt på en allt mer ledsen Markus, kom hem och där stod Boss och väntade. Deprimerad. Städade Dag och Vibekes sovrum och badrum, bytte sängkläder och passade på att skura mina egna skitiga golv. Kidsen hade gått i säng men Ivar kunde inte sova så han fick ligga och lyssna på min mp3 en stund sen följde han med mig in till mig och fick ligga i min säng med Glenn kurrandes bredvid, han somnade och jag läste bok (Berlinerpoplerne). Bar in Ivar till sin säng och nu sitter jag här.

Ja, inte har jag vart sysslolös iallafall. Tur jag fick hjälp här och där.
Nu ska jag ringa till Markus och säga förlåt.

Hejhej


Kommentarer
mammselen

Vilken dag.
Jag förstår att du blev trött. Men du och Vibeke fixade ju allt bra till slut.
Hoppas Markus förstår....

2007-11-30 @ 15:57:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0