Högt tempo

Shit vilken dag som bara svishat förbi och ätit upp all energi. Fast jag känner mig fortfarande speedad. Igår gick jag och la mig med dundrande huvudvärk (migrän?) men somnade efter att ha tagit en painkiller.
Steg upp innan sju imorse för att hinna gå ut med Boss och hinna platta håret och göra mig iordning. Hade första dagen på b.young idag nämligen. Markus steg upp vid fem någon gång och är borta till imorgon. Han ska på nåt seminarium med jobbet och på på hotell och sånt fint. Ja, inte kunde han packa igår allafall så det satte han igång med medan jag försökte sova. Mitt i allt ville han veta om det han hade på sig var "ledigt klätt" Skitjobbig var han.
Gick ut på promenad med Boss, kom hem och upptäckte att min metrosexuella pojkvän har tagit med sig plattången förstås. Och alla hårprodukterna. Så jag fick försöka vara fin ändå:)
Fixade iordning barnen och tog dem till barnehagen och sen vidare till b.young, och det var en trevlig dag men hektisk. Jag tror det gick ganska bra.
När jag kom hem höll jag på att varva ner så jag sprang upp på köket och började plocka undan och skala potatis. (Jag vill ju gärna hinna sköta arbete nummer 1) Fixade med det tills det var dags att springa till bussen och jag tog med mig Boss på vägen eftersom han hade vart ensam hela dagen. Han fick ligga och lyssna på oss när vi sjöng. Jag undrar vad han skulle säga om det till en djurpratare...
Sne sprang vi till bussen när kören nästan var slut och jag läste lite papper som jag fick idag under bussresa.

Nu är jag tillslut hemma och jag ska sova nu.


Kommentarer
mammselen

Det verkar en aning stressigt. Men du är ju ung, så du klarar säkdert det. och så småningom får du ju erfarehet i allt, och då går det lättare.
... och killarna tar efter tjejerna i en del avseenden... det behöver de inte, de är bra ändå...

2007-10-30 @ 20:37:34


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0