Med tanke på att jag var helt galen i får förr i tiden, och det fortfarande är ett av mina favvo-djur, så skriver jag alltför sällan om dem i bloggen. Men jag har ju inga i närheten, har inte träffat får sen Island och de var ju inte mycket att hurra för. Osociala nånting.

Men allafall. 2:a april är datumet som alltid får mig att tänka hemåt till fårladan. De lammar förmodligen för fullt där nu, och för några år sedan hängde jag och mina lillasystrar jämt där i dessa tider. Före skolan gick jag omvägen dit och kom till skolan och var rädd att lukta alltför mycket får. Vi var med om en del lammningar, vi kunde sitta i timmar och vänta på att en viss tacka skulle sätta igång. Och Hasse sa alltid "De kan hålla igen om de vill, de måste känna sig trygga och så måste det vara lugnt och stilla här inne för att de ska vilja lamma" Vi vågade knappt röra oss ibland. Det var så spännande.
Allafall så föddes Molle den andra april, hans mamma ville inte ha honom, bara hans syster. Hon stångade han med full kraft in i väggen när han försökte dia. Stackarn ville bara ha lite mat och kärlek. Han blev mitt lamm och vi hade så kul ihop. Jag brukade ta ut honom och leka och hoppa över vattenpölarna ut med honom. Han följde alltid efter mig.
Så fick Tilda, Katarinas tacka, ett dödfött lamm. Hasse tyckte vi skulle försöka få Tilda att acceptera Molle som sitt eget lamm. I början tvärvägrade hon och vi fick hålla fast henne så Molle kunde äta. Men skam den som ger sig, efter ett par dagar hade Tilda ett nytt lamm och Molle fick äntligen en mamma som kunde ge honom både mat och kärlek. Det var fantastiskt att se att det faktiskt lyckades.
Jag var så glad för honom och vi var så glada i varandra. Vi tog fortfarande promenader ihop och han kom alltid springandes när jag ropade på honom.
Tyvärr var det fel vår att födas på. Den värsta. Alltför många lamm dog, man brukar räkna på att ca 5 procent inte klarar sig, men den här våren dog det många fler. En dag när vi kom till fårladan låg han där utanför, helt livlös.
Han var den mest speciella och nu var han död. Det var så orättvist, han hade ju klarat allt så bra, fått en ny mamma och allt. Jag var förstås jätteledsen och det var stackars Tilda också. Hon hade mist ett till lamm och jag hade förlorat min Molle.



bilden har jag lånat från www.hastigt.blogg.se <-länk