Jag hittade internet på bussen till min stora lycka! Varför gör de inte reklam om det, jag visste ju inte ens att det fanns...
Har ca 3 timmar kvar hem nu. Å det blir skönt att komma hem...
Men det var ju fantastiskt roligt att vara i Dröbak också. När jag åkte därifrån i somras ville jag bara bort bort bort, och att komma dit nu var som att återställa balansen på något vis. Mitt sista sms jag skickade från min norska telefon i juni var till Helena:
Oj vad lycklig man är! Nu börjar livet igen tack och lov!
Och det gjorde det sannerligen... sommaren i Lycksele och hösten i Luleå har vart så enormt himla bra! Jag började göra saker för min egen skull och det var så behövligt. Och när jag impulssökte kurser efter mitt Lulebesök i våras kändes det i hela kroppen att det var rätt beslut. Magkänsla nanting!

och den där lilla kärleken var också himla bra, fast den inte alltid var bra men den hjälpte mig en bit på vägen.