så vare dags

Dags att bli förkyld. Tränar man regelbundet brukar sjukdomarna inte hinna ikapp en, iallafall inte på mig. Fyra dagars uppehåll, sova i ett tåg med andra människor tätt inpå, trånga bussresor och halvsnoriga barn har gjort sitt. It sucks. Jag har inte vart sjuk sen i somras nångång... jag kommer inte ens ihåg. Nu är det faktiskt synd om mig.
(Eller borde jag kanske vara glad att jag hållt mig frisk så länge...)

Jag är hemma och försöker bli uppassad så gott det går. Mamma är ganska duktig på det, men hon prioriterar Kate, fjäskisen, mest. Som vanligt alltså.

Målet är dock fortfarande att åka skidor som en kanon på julafton. Jag håller mina löften jag!



Jag fick allafall se solen i Dröbak:) I mitt liv har den vart frånvarande i några veckor känns det som.



Kommentarer
Kate

Det är ju för att jag är snäppet sjukare.

2008-12-20 @ 21:18:17
helena

Oj! Kan det bli så där ljust?

2008-12-20 @ 21:19:18
mammselen

Jajaja...

2008-12-20 @ 22:14:31
irene

Du är nog inte så sjuk när du kan klaga på uppassningen. ;)

2008-12-21 @ 13:58:06
Mariami

Du blir sjuk för att du slappnar av!

2008-12-21 @ 14:14:30


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0