Skriva skriva

Jag har precis gått genom ett regnigt Lycksele på väg hem från jobbet. Nu börjar jag jobba om en månad.
Annars är allt väl här. Vi var ut i helgen. Hamnade först på en fest för att se fotbollen. Där var ett dussin fulla omogna killar som skrek fula ord och var allmänt dryga. Så fort fotbollen var över drog vi till en kompis lägenhet och där var det mycket trevligare. Jag ska inte säga att det var lugnare, för humöret var på topp, men det var inga könsord som ven genom luften. Däremot en väl utvecklad stuva-makaroner-och-steka-köttbullar-dans och stämingsfull skönsång. Vi var på hotellet ganska sent och innan det hann vi gena genom rondellen och äta lite på statoil. Hotellet var hyfsat skoj förutom att jag fick en toadörr på hälsenan och har ont fortfarande. Sist men inte minst blev det pizza på Laponia, ett kärt återseende där jag fick en rundtur i köket för att se alla förändringar. Helena och Katarina satt och pratade om våra gamla bussar och hade jättetrevligt. Sen vare bara att gå de femtio metrarna hem och sova.

Annars består dagarna mest av att sitta och fika på Indo. Ibland går vi ut med hundarna och det är inte lätt med tre stycken. Inte ens med två. Men Irene verkar ha fått kläm på det där allafall. Imorgon ska vi möta upp Jonas med håret klockan tolv tror jag. Vår idé är att sticka ut och smyga men jag vet inte om han är införstådd i Katarinas briljanta idé.

Just nu ser jag faktiskt fram emot att vara i Falun lite. Vi åker på onsdag:)

Varsegod för min lilla uppdatering. Nu ska jag råna frysen på glass och läsa deckare. Nice.



Kommentarer
mammselen

Det var väl det jag trodde. Du längtar till Falun.

2008-06-16 @ 19:41:55
irene

Jo, jag kan gå med 3 hundar själv jag. Jag är duktig jag. ...och mallig...

2008-06-16 @ 20:57:18


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0