Efter att ha gråtit på golvet en stund tog jag mig i kragen och ringde mamma. Jag orkade inte ha mer ångest och man kan ju alltid prova ringa mamma. Ja det gick bra, hon förklarade att ugnspannkakan inte behövde ha bubblor och hon kommenterade inte ens antalet bikinis när jag beklagade mig att det kanske blir fel storlek på de jag beställt från usa (4 stycken).
Så nu mår jag bättre, och har skurat hela kylskåpet och har därmed inte lika mycket ångest längre.
Idag var det sista dagen i barnehagen och jag fick en present hux flux. Jag hade inte alls väntat mig det och blev väldigt överraskad och glad:) De var så tacksamma för att jag hade jobbat hos dem och de tackade för mina "varma smil" med mera... Sen kramade min favorittant mig länge och sa att jag var en så go jente. Buh, jag blev nästan lite ledsen i ögat.
Imorgon ska jag dit och bjuda på glass.
Förresten så bevittnad jag nåt så himla gulligt igår. Jag stod och pratade med en pojke som hade vart lite oförsiktig med en vagn medan de två minsta i barnehagen stod bredvid. Då tog den ena, en pojke som heter Marius, och styrde undan vagnen.
-Å så flink du er Marius! sa lilla Angelica då och pussade han på kinden. Och Marius tittade på mig med stoora ögon, satte händerna för munnen och smilte. Ni skulle se det alltså...
Man kan säga att jag lärt mig att tycka om barn efter att ha jobbat i barnehagen. Ivar och Viktor var ju annars de enda jag tyckte om nästan. Och många av kidsen i barnehagen var ju riktiga pain in the ass i början men jag har väl lärt mig att barn är sånna och måste testa en. Ivar var ju totalt omöjlig den första tiden också, skrek och härjade. Viktor sprang mest ner till trikken och var allmänt livsfarlig. Inte vare lätt heller!

Jag har precis vart ute och sprungit. Det gick lätt. Nu ska jag duscha.
Hejsvejs.