Åh. Först hittade jag inte salen i morse, jag blev less, ringde Helena som peppade mig att inte ge upp mitt letande, och hittade till slut salen, några minuter för sent. Men deppet satt som sten i kroppen, ni vet hur det känns va. Kände mig helt modstulen och på gränsen till ligga-på-golvet-och-gråta-ut-all-skit. Tyckte inte att jag fattade någonting. Så jag gick fort hem till Helmert och la mig på hennes säng (inte golvet, vilket lyft;)) och grät tills jag blev trött. Då gick vi ut för att göra någon nytta. Helena har inte heller den bästa av dagar.
Hon försökte hjälpa mig med fastighetsrätten, jättespännande. Det gick sådär, men sen for vi ner på stan och Helena lämnade ut hela nio cv:n:) Bra jobbat där. Gick hem till Kate, bjöd in oss själva till deras tacosmiddag. Såå gott.
Väl hemma gjorde något jag inte ville och inte trodde jag behövde, men efter en jobbig dag insåg jag att det var nödvändigt. Gick hem till Helena efter det, ringde Mamma, grät lite mer, funderade och insåg att det fick vara nog. Sen peppade jag och Helena varandra, vi är ju varken mördade, blinda, handikappade eller annat hemskt. Vi har bara haft några pissiga dagar.

I helgen blire gintonic och dansa ut allt som gör ont.

+

+

=