Det blir många blogginägg, och en del som aldrig publiceras, det är som att skriva kärleksbrev till en hemlig kärlek, men man skickar dem aldrig. Haha.. men det hjälper lite att blogga. Och att se på idol:) Då får dumburken ta över ens tankar istället.
Pratade med norska familjen igår. Jag fick deppfrist till lördag. Så nu ska jag gråta ut mina sorger i en dag till, sen får det vara nog. Livet är värd bättre.
Fick prata med Ivar också. Han är så söt så söt. Jag skulle önska kidsen kunde komma hit och muntra upp mig, då skulle jag inte hinna tänka på annat.



Update: Kate till Sunderbyns sjukhus för misstänkt blindtarmsinflammation. Jag vet faktiskt inte vilken förbannelse som vilar över oss just nu. Men vi överlever.