Hejdå fjällen

Nu har vi kommit tillbaka till Luleå igen, känns som jag åkt hundra mil bil de senaste dagarna och det har jag faktiskt också. Mer än hundra mil på två dagar. Norrland är stort.
Vi fick en fantastiskt fin dag uppe på fjället på torsdagen. Det tog en timme och tjugo minuter att ta sig upp. Och där var det helt tyst. Snö och tystnad och sol och bara vita vidder. Ni fattar vad fint och härligt och allt sånt där. Men jag hade inget batteri i kameran, vilket jag hade ångest över restrerande dagar. Allafall så åkte vi ner från fjällen på rumpan, schitkul!
Sen fyllde Freddans farfar 85 år och hela släkten kom på besök. Jag som inte är så socialt begåvad kände mig obekväm hela dagen och på kvällen var jag psykiskt knäckt. På lördagen vare dags för kungsledenrännet. Jag var avundsjuk, ville också köra det. Men jag körde 25 mil enkel väg för att hämta hem Jonas och Fredrik. Över fjället är det 8 mil. Viktigt att inte göra en väg....  De körde iallafall loppet på 5.36:)




8 gånger fick jag bromsa in för renarna, sista gången fick jag tvärnita... hjärtat i halsgopen.


Boss fick komma hem igen:)



Kommentarer
mamma

Så´na där dagar kan man leva länge på. Och längta tillbaks till. Snö, tystnad, sol och vita vidder.

Om man inte har någon kamera så får man minnas edt ändå. Inuti sig. Det tror jag att du gör.

Apropå kungsledenrännet. Nästa år kör väl du också????

2009-04-20 @ 20:09:24
Elin

haha söta lilla..boss!....

2009-04-21 @ 18:54:53
Jesper

Då åkte du ju förbi min stuga va? :)

2009-04-21 @ 19:23:03
URL: http://jesperphoto.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0