Men djura!

Åh. Idag när vi städade och tömde lägenheten tänkte jag på vilken fantastiskt fin och duktig hund jag har. Han låg ute på gatan och kikade på alla som gick förbi, till och med hundar, utan att resa sig upp.
Sen när jag skulle gå och äta lunch hade jag både Boss och Sonny med mig plus saker att bära. När Boss helt plötsligt och utan förvarning springer in på ett äldreboende som har dörren öppen. Så det är bara att släppa allt och springa och hämta han. Ursäkta ursäkta. När jag då går därifrån med Boss, så ser jag att Sonny minsann också ska in dit. Så in en gång till och hämta katten alltså. Jag hoppas att pensionärerna tyckte det var trevligt allafall.

Ikväll har jag städat, fast sen gick jag till Helena och fick mat. Sen gick vi på donken och åt glass. Och än är det inte mörkt ute fast klockan snart är halv ett. Solen vänder väl snart.
Allafall, nästa djurincident...
På väg hem från donken ser vi en JÄTTEÄCKLIG OCH JÄTTESTOR bisamråtta springa över vägen, det ser Boss också, och han ska ju såklart dit och säga hej. Varpå jag och Helena står och hoppar och flaxar med armarna och ropar med ljus röst "Neeej, Boss, akta akta, neeeej" Och bisamråttan som hade lyckats gömma sig kommer fram igen och börjar attackera Boss. Och jag och Helmert står bara och hoppar och ropar "Ihhhhiii!!" För vi vågar ju inte gå fram.
Fy tusan vad äckliga djur!!!
Kommer osökt att tänka på den gulliga lilla bäverfamiljen i Terezin som visade sig vara en äcklig bisamråttefamilj. Haha.... vad löjlig man är :)




Sommarens första myggbett har jag lyckats få också:)
Godnatt


Kommentarer
mammselen

Usch då. En bisamråtta har jag aldrig sett nära.

Jag tycker att djura skulle ha fått vara inne på hemmet ett tag. Det hade säkert inte de gamla haft något emot.

2009-05-31 @ 08:08:37
irene

De gamla tyckte säkert att det bara var trevligt.

2009-05-31 @ 18:45:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0