Jag jobbar hela helgen, och inte för att det är kul utan för att jag försöker få livet att gå ihop. Det var inte för att det är så kul att jobba som jag väntade med att flytta upp till Luleå heller. Jag har bott hemifrån i tio år och jag har aldrig bett mina föräldrar om pengar och jag har faktiskt inte heller bett om särskilt mycket över huvudtaget.  Jag har jobbat och tjänat mina egna pengar. Jag har skaffat en hund som är en bra, fin och snäll hund. Jag har uppfostrat två fina barn. Jag har tvättat mina egna kläder och lagat min egen mat.

Och sen får man höra att man inte kan ta ansvar?

Jag vet att jag inte utbildat mig till något än. Jag ångrar att jag inte börjat plugga tidigare men jag har allafall upptäckt hur kul det är nu. Misstag lär man sig av och det har jag också gjort. Jag har satsat på att uppfylla mina drömmar och jag satsar på att få ett lyckligt liv.

Nej, livet är inte en röd liten stuga för jämnan, men det vore ju oerhört dumt och slöseri med livet att tro att det aldrig är det.