Nu ska jag skriva här igen så lilla mamma slipper bli ledsen varje gång hon går in på min blogg. Just nu mår jag okej. Det gäller att ta vara på detta sinnesläge eftersom att jag vet att jag kan vakna imorgon och känna hur ångesten och saknaden skär i bröstet.

Jag spånar på framtiden också. Det är ett bra tecken. Jag har två alternativ för hösten. Följa med Kejtan och kexet på seglatsen mellan Grekland och Sverige, eller att skaffa mig en hundvalp. Jag har redan kontakt med säljaren för tikvalpen som är en blandning mellan irländsk setter och flatcoated retriever.



Jag skulle nog må bra av att engagera mig i något annat än alla tankar på hur mycket jag saknar honom.