gråtkalas

Nu är jag hemma i Falun. Sitter vid mammas köksbord och har ätit en riktigt god kycklingsallad som Per-erik slängt ihop. Bilresan idag gick bra, har hunnit med att hämta kläderna hos Pappa som jag ska ha imorgon också.
Igår missade jag bussen till Umeå. Stod på fel sida vägen och väntade och frös halvt ihjäl, lite svårt att veta vart man ska stå när det är olika varje gång. Eftersom veckan har vart lite tung med sviktande självförtroende och ångest angående skolan + Himas överenergi och för lite sömn så var det droppen som fick mig att stå och grina med packningen på ryggen bakom kårhuset. Sen gick jag hem och tog ett varmt bad med Fredrik medan jag väntade på nästa buss. Väl i Umeå tog jag och Helena sedan en catch-up-promenad i natten hem till henne.
I Falun satt Kejtan och bråkade med symaskinen. Man kan säga att det var hennes droppe eller halmstrå eller vad man nu vill för hon bröt också ihop. Sen hittade vi lilla Helmert i soffan, hon har det inte heller lätt.

Och imorgon blire begravning. Så fler tårar väntas.



Kommentarer
mamma

Men Kejtan kunde jag ju "rädda". Dvs ta över syningen så att kläderna ser ut som nya igen.

Helmert måste hjälpa sig själv. Sträcka på ryggen, sätta näsan i vädret och förstå att hon är bäst... Se framåt med klara ögon.

Bridget ska också förstå att hon är bra. "Sviktande självförtroende"?!? Du som är så bra!!!

2010-01-21 @ 22:34:53
irene

vilken himla tur att ni har varandra!



ps, grattis a-l. Du har alltså förbättrat din relation med symaskiner?!

2010-01-24 @ 12:40:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0