Gudomliga Sweden

Hello, vi är hemma!!
Det skulle ta ca 4 timmar att ta sig in till Caracas från Puerto la cruz där vi sov sista natten. Klokckan 18 gick planet på kvällen. Eftersom att det här med att passa tider inte brukar funka som det ska, plus att bussarna ALLTID går sönder så steg vi upp sex på morgonen för att ta oss in till huvudstaden och vidare till flygplatsen. Efter en timme i bussen blev det så här:




Vi krockade. (Surprise surprise....!!!) Som tur var så satt vi näst längst bak i bussen och blev inte drabbade av någon skada. Men det flög glassplitter ända bak till oss, fick en glasbit i ögonbrynet. Ja då var vi strandade vid vägkanten nån timme och blev sedan körda till närmsta by. Ingen visste dock när det skulle komma en ny buss och vi började bli lite stressade vi det här laget. Som tur var så stannade det en annan buss när vi stod vid vägkanten och såg vilsna ut. Vi fick trycka in oss i chaufförens egna utrymme och betala ganska mycket pengar för att åka med. Men vid det här laget ville vi bara hem och betalada vad som krävdes. Den här bussresan gick förvånansvärt bra och vi kom fram till Caracas och kunde ta en taxi till flygplatsen på en gång. Kom dit en halvtimme innan incheckning stängde. Det var vi glada för. Sen skulle vi betala en massa konstiga avgifter på flygplatsen som vi var mindre nöjd över men hem kom vi allafall, tack och lov!!

Det är nyttigt att åka bort ibland och leva lite primitiv och uppleva en ny kultur, man uppskattar sitt eget land och sin egen kultur så himla mycket sen. Jag har njutit av en vacker, tyst, stjärnklar vinterkväll ikväll. Jag saknar inget.

Fast... lite jobbigt kallt äre ju här hemma:P Jag fick konstiga utslag i ansiktet efter att ha vart ute med Hima i kylan. Min kropp har inte ställt om sig till det här klimatet än. Men det var fantastiskt underbart att träffa Hima igen, hon var glad och stor....!

Fler bilder från själva resan kommer:)



Kommentarer
mamma

Tack och lov att man inte vet allt som händer...

förrän efteråt.

2010-01-06 @ 09:39:03


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0