Har precis passerat Ludvika. Om en timme ska jag vara hemma i Falun. Jag har internet på bussen och tänkte jag skulle summera förra året, men det gick trögt, jag fastnade i tankarna på allt som har varit. Men om jag ska sammanfatta 2009 för mig så må det ju ha vart ett ganska bra år ändå. När jag kollar bakåt i tiden i mitt liv och i min blogg så är det vissa perioder jag inte ens orkar kolla på för jag satt fast, jag kom inte vidare. Om man inte har något vettigt liv, då borde man göra något? Till slut så gjorde jag ju det, men det satt långt inne. Efter det var det som om världen öppnade sig. (Ungefär samma känsla fick jag efter höstens högskoleprov) Jag fastnade några år. Men jag försöker ta igen det nu, med nytt självförtroende. Ibland känns det som jag har halkat efter.
Jag har framtidstro, jag tror jag vet vad jag vill bli nu, jag tycker oftast om mig själv men visst finns det saker som jag vill ändra på. Fast det är svårt, för jag vet inte riktigt hur jag vill vara heller. Och fortarande frågar jag mig själv vem jag egentligen är? Borde man inte ställt den frågan klart vid det här laget. Ibland känner jag mig som 12 år, ibland 70. När blir man vuxen egentligen?

Usch. Jag är inte helt nöjd. Jag är konstig.