Hösttider

Har haft en riktigt bra helg hemma i Falun. Vi har vart ute i skogen både lördag och söndag vilket har vart helande för min deppiga själ. Vet inte riktigt varför, men jag har liksom inte förstått meningen med så mycket de sista dagarna. Misstänker att det beror på min icke-närhet till skogen där jag sitter på mitt rum mitt i smeten i Östersund. Men nu har jag kanske lyckats råda bot på detta genom svampplockning som är min favvogrej så här i hösttider...





Mamma ligger och fotograferar, hon har inte däckat som man kanske kan tro med systemetpåsen bredvid sig;)


Nöjd, nöjd nöjd!

Så nu återvänder jag till Östersund med en massa trattkantareller och kantareller som måste rensas och lite lingon som ska kokas till sylt. Hemmapyssel blir det alltså när jag kommer hem, nu sitter jag på tåget, gratis tåg-internet gillas!

Jag hade med mig min engelska psykolog-statistikbok också, ifall jag skulle få lite lust och tid över. Det fick jag inte, varken lust eller tid. Inte ens nu på tåget ids jag bläddra i den, jag traderar istället:) Alldeles nyss vann jag en rejäl vinterparkas för 68 kr, nypris ligger på betydligt mer än så misstänker jag. Hoppas den passar också:)


Kommentarer
mamma

Nu var du riktigt rolig.... Bilden på mig, alltsåhahahhha....

2010-09-26 @ 21:48:03
irene

Jo, skogen är viktig för välbefinnandet. Om parkasen är för stor kanske den passar mig?

2010-09-26 @ 22:03:39
Nikke

du är inte bara lite duktig du ;)

2010-09-26 @ 23:39:01
URL: http://nolactoseplease.blog.se
Dag

Du er flink Gitta!!

2010-09-27 @ 12:27:36
URL: http://www.holsvik.com
mammselen

Ni är beroende av skog, tystnad och luft.Allihopa. Det är ett friskhetstecken.



Hej Dag, Vibeke och pojkarna! Ta väl hand om er och varandra!

Ha det gott!

2010-09-27 @ 21:56:16


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bridget

Hur var ditt liv? - Det var en storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva. Jag är så glad att jag fått leva.

RSS 2.0