Åh jag blev riktigt ordentligt utskälld idag så ojojoj! Jag och Fredrik skulle åka och köpa en barnvagn som vi hittat på blocket och därför skulle vi ta ut pengar innan. Och jag gjorde en liten fuling och parkerade på fel sida av vägen på trottoaren för att komma så nära bankomaten som möjligt. Och då kom en gubbe med skidor på axeln och var SKITARG för det. Så först så bad jag om ursäkt så där lite lagom engagagerat men han gav sig inte så då muttrade jag väl något tillbaka. Och han fortsatte skälla på mig, och sen sa jag men ut och åk skidor nu så du blir på lite bättre humör, men det hjälpte inte, han skrek kärringjävel åt mig och sa att han skulle fota bilen och blablabla... Sen kom Fredrik ut ur bilen för han såg att han stod och skrek åt mig men då var jag färdig så då for vi. Sen vevade jag ner rutan när vi åkte förbi han och han var på väg och korsa vägen och ropade att han kanske borde gå på övergångsstället istället. Ja han fortsatte ju skrika åt mig. Alltså seriöst. Hur hanterar man sådana situationer? Det känns ju barnsligt att man möter dem på deras egen nivå men samtidigt vill man ju inte ta någon skit heller. Han hade förmodligen något fel i huvudet.

Det varg dagens mindre trevliga händelse kan man säga... men vi fick köpt en barnvagn allafall:)