I starten såg alla jätteproffsiga ut så jag höll mig i slutet. Första två kilometrarna gick vi, för det var slingerstigar rätt upp på fjället. Jag kände mig jättedålig, flåsandes.

När vi kom upp sprang vi, och sprang fel, ca 1,2 km fel blev det men gruppen jag hängde med hittade till slut banan igen och sen sprangs det på myrar och fjäll. Halkade omkring i lera och över bäckar. Insåg efter ett tag att nästan alla sprungit fel och de flesta mycket mer än oss. Det kom ikapp sånna här proffsiga löpare som inte orkade hänga med, förvånad blev jag. Själv kände jag mig pigg och taggad hela vägen och sprang ifrån min grupp efter ett tag. Hade nog tur att jag hade lite energibars med mig för de som sprungit mycket fel var ju helt slut. Drack vatten i bäckar när det var för långt mellan vätskekontrollerna. 

Såg en tjej efter tag som jag ville springa om och det gick bra. Sprang förbi och ifrån och såg henne inte till slut. Fort gick det ner för fjället och roligt var det. När det var 1 km kvar var jag helt själv igen och lyckades på egen hand springa fel! Gah! När jag väl kom rätt var den där tjejen långt ner i en backe framför mig så jag fick ju spurta järnet för att ta mig förbi igen, som tur var hann jag:) tid: 3 timmar och 16 minuter.

Det bästa var att jag inte kände mig trött förrän jag sprang fel sista biten, blev lite knäckt då..

Nu är jag dock skittrött. Men nöjd:)

Backen vi gick uppför innan start, och backen dit jag kom när jag sprungit fel och insåg att tjejen var längst där nere..

Snö på toppen...