Vad minns jag av början av året? Jag vet inte... minns att Fredrik åkte Vasan, och Kungsledenrännet, medan jag stannade hemma alltför förkyld. Vi hade en del härliga skidturer, bland annat en till Stensdalsstugan. Annars känns det som att sjukdomar präglade det här året. Kanske får man vänja sig. Tänk att vi lyckades klämma in hela två magsjukor under 2013. Slipper man det under 2014 då?

 

Hur som helst. Det var skönt när Fredrik gick på föräldraledigheten. I maj gjorde vi två turer till Sthlm, det var kul men jobbigt med bilresan. Annars började väl livet lite som vanligt i maj - jo jag vill nog helst ha sommar i mitt liv.

 

Sommaren var bäst! Härnösand och Irenes diakonvigning var en höjdpunkt, alla fjällturer, Gotland, 30-årsfest, sol. Jag var i bra form rent träningsmässigt också. Flög fram på milspåret hemma:)

 

Hösten inleddes med graviditet och en massa löpning. Provade att springa lite längre, halvmara, det var kul och passade mig bra, jag är rätt seg. Men var väldigt flåsig och fick väldigt ont i ryggen efter varje tävling jag körde. Så här i efterhand tror jag det beror på graviditeten, ryggontet förföljer mig.

 

Det var också dags för mig att göra praktik på den praktikplats jag allra helst ville vara på - trauma och ångestenheten. Att komma in i verkligheten var både spännande och jobbigt. Men konstant dåligt självförtroende i kombination med illamående, trötthet och långvariga förkylningar och ingen träning gjorde livet rätt surt. Jag slipper gärna en sådan här höst igen.

 

Man kan ju inte ha kul jämt, men av 2014 hoppas jag på att få må bättre, komma igång med träningen igen och känna lite mer livsglädje igen. Jag ska börja dricka gröna smoothies, handla mer ekologiskt och bli mer strukturerad. Därför har jag beställt en ny kalender från personligalmanacka.se. Jag har också köpt mappar till skolan, en anteckningsbok, handkräm och handsprit som luktar grapefrukt. Jag är kittad för ett mer effektivare jag! Nu ska jag bara skaffa mig en praktisk väska att ha alltesammans i:)

 

Och icke att förglömma, vi ska ju få en bäbis i maj också. Jag hoppas att hen är en frisk och glad en, jag hoppas att hen är som Majken, "Det kan ju inte bli bättre" som Beatrice uttryckte sig, och så känns det nog. Majken är det bästa vi har och visst har det varit jobbigt i perioder men överlag är hon nästan jämt god och glad.

Nu ska jag krypa ner bredvid min kära man, han är också en del av det bästa jag har, han har fått dra ett ganska tungt lass här hemma i höst. Det känns tryggt att bli fyra tillsammans med honom.

 

Godnatt!