Kaos
Jobbig resa tillbaka till Östersund igår! Majken försökte smita hela tiden. Men bägge sov lagom tills vi var framme. Då måste jag tvinga Majken att gå den lilla biten till Fredriks jobb för att hämta bilen. Hon var så trött och vi skulle klättra upp för en slänt, stackarn. Väl hemma kastade jag henne i säng, då ville hon ha välling, fixade det medan Nilas skrek, sprang in med vällingen, ammade och sen när jag gick in till Majken igen hade hon somnat med nappflaskan. Skönt. Sen hade Nilas ont i magen så det dröjde länge innan jag fick sova. Gissa hur jag kände när Majken kom med alla dockorna kl tjugo över fem imorse. Orkade i te ens stiga upp, hon fick härja bäst hon ville. Men efter en stund kom hon och la sig hos mig och somnade och vaknade inte förrän kvart över nio, tjoho!
Tack för denna gång!
Nä det här kanske inte var så spännande för en annan att läsa men vilket slit det är att vara ensam med barn. Idag ansluter Fredrik till familjen igen, tack och lov! Sen är det bara lite restjobb för honom att fixa på måndag innan vi ska vara lediga tillsammans i 7 veckor.
Kommentarer
irene
joodå, det är intressant även för en som inte längre har småbarn. Eller, rättare sagt så kommer jag ihåg hur det var. Underligt att det mesta går på nåt underligt vis. Skönt att ni fick sova ut i morse i alla fall. Välbehövligt.
mamma
Och där är vi på bild.. :) Så länge hon höll mig i handen så gick det ju bra. Jag skulle ha varit med hela resan...
Nää, men att det kan bli lite besvärligt med en tvååring på tåget, det hade jag på känn.
Tack själv. Så trevligt vi hade. Tillsammans.
Trackback
